På fredagkvällen efter avslutad arbetsvecka och fulltankad med kolhydrater tog jag cykeln ner till Nordiska. Det var en grov chansning, hur stora var oddsen att nån häckade där så här dags? Jag uppskattade mina chanser till 30-40% men tyckte att det var värt ett försök eftersom det inte tränades igår samt att jag nyligen klämt i mig en tårta på egen hand som efterrätt…
Well, det var såklart öde på Nordiska men jag lyckades smita in hos grannklubben och sa ”jaja” när jag tilltalades på obegriplig schweizertyska. Det verkade gå bra och jag fick stanna kvar i ”kraftrummet” när de andra var klara med sin förfest och drog vidare. Det som är bra med grannklubbens gym är att det är ett stabilt golv så att man inte behöver bekymra sig över att rasa genom golvet och landa på undervåningen tillsammans med viktplattorna.
Eftersom jag tränat sporadiskt (definitivt inte övertränad) och ätit med god aptit (typ kolhydratladdning modell större vilket givit en kroppsvikt på 79 pannor) den senaste månaden var det egentligen hyggliga förutsättningar för marklyftsrekord. Om man även adderar typ 7 koppar kaffe under dagen (koffein har som bekant en halveringstid på knappa 5 timmar) så ser det ju inte sämre ut. Med detta i tankarna fanns även en sund mental inställning i bakhuvudet.
Till saken. När jag började värma med en åtta på 80 och femma på 130 hade jag inte rekord i tankarna. Inte heller efter den följande tvåan på 170 eller den logiska uppföljaren, ettan på 180. När 190 kom utan större ansträngning däremot kändes det lite intressant att testa gränserna för första gången på några veckor. Velade lite mellan tangerat, dvs 200, eller om det var läge att riskera ett misslyckande och gå för rekord. Tanken med träningen är ökningar, inte bara på personvågen utan även på skivstången, så det var egentligen inte mycket att tveka på. Rotade runt lite bland vikterna, hittade två 1,25:or samt kontrollräknade och bestämde mig för att det var en internationell herrstång på 20 kg, alltså totalt 202,5 kg.
Sen följer den bekanta rutinen. På med Eye of the Beholder, höj volymen, lite till, ner med rumpan, upp med bröstet, blicken också, inte glömma att spänna bröstryggen, tänk på att få med benen, benen!, inte sega, accelerera ordentligt, hela vägen och räta ut.
Sen blev jag lite övermodig och tyckte att det var läge att öka i bänken också då 95 kändes som luft och det gick väl sådär. Låt oss nöja oss med att det var lägligt att jag var ensam i kåken så här dags. Vi spar den ökningen till en annan dag.
Efter hemkomst har jag klämt i mig en massa rostbiff och kalkon vilket var smaskens. Nu är det dock dusch och läggdags. Har helt omotiverat vaknat tidigt på mornarna och inte till fullo anpassat sänggåendet därefter samt planerat tidig uppgång även imorrn.
Imorrn väntar för övrigt en utflykt med Saaben till Basel och på söndag är det planerad rollerbladespremiär fast jag är lite tveksam till det sistnämnda då sjukförsäkringen kickar in först på måndag…