Idag har jag knåpat Python för ovanlighetens skull. Jag är lite intresserad av att bevaka flygbiljetter mellan Zürich och Moskva, närmare bestämt direktflyg med avfärd fredag och hemkomst måndag. Expedia är rätt vettiga för prisuppgifter men de har ingen bevakningsfunktion och deras API är inte öppet för såna som mig. Jag har löst detta genom att mitt Python-program håller koll på priserna för de 20 kommande helgerna och mailar om lägsta-priset förändras. Cron ser till att kontrollen sker varje timme. Ibland kan det finnas billiga biljetter ett tag och då kan det vara käckt att kunna nypa dem direkt.

Idag har jag även fixat och donat med lite praktikaliteter såsom exempelvis strykning av veckans skjortor. Nu är jag mao redo för nästa vecka och ser fram emot en tur till Moskva på fredag.

I övrigt har jag planerat lite resande i september. Eftersom det ändå inte finns något att stjäla i min Zürichlägenhet kan jag lika gärna berätta här i denna publikt tillgängliga blog att jag ska åka på Java One. Det blir tredje året i följd och det ska bli intressant att se Oracles version av Javaettan. Eftersom Pär och Martin i vanlig ordning dyker upp ser jag fram emot både det ena och det andra.

Förutom en vända till Kalifornien har jag två turer till Moskva inplanerade denna månad för att hälsa på Tanya vilket jag ser fram emot minst lika mycket. Har blivit beviljad ett 12-månaders visum till Ryssland vilket var mycket angenämt.

Hmmm, hur går det egentligen med mitt koldioxidutsläpp under september. Antar att mitt cyklande till jobbet inte riktigt kompenserar för dessa flygturer fullt ut. Well, Moskvaresandet är ingen permanent lösning iaf så tids nog ska jag nog komma till rätta med den biten också.

Idag har jag varit förbi Svenska Konsulatet här i Zürich och avlagt min röst i riksdagsvalet. Det var ingen trängsel och gick mycket smidigt på ungefär 1 minut. Lite högtidligare än att lägga ett brev på brevlådan iaf.

Nästa gång jag får driftstopp i serverhallen i Göteborg kör jag ett skript på servern i Zürich som konfigurar om DNS-servern till att styra om trafiken till Alperna varpå den tar över några väl valda sysslor från sin storebror i Göteborg.

För er som tänker labba med liknande lösningar som involverar WordPress kan jag tipsa om att det är vettigt att se till att ert synkskript ändrar siteurl-parametern i wp_options-tabellen samt återställer en lämplig bakgrundsbild som indikerar read-only-läge.

Update några minuter senare: Man bör även ändra home-parametern i ovan nämna tabell för WordPress-inställningar. Jag har nu också inaktiverat kommentarer i skuggversionen (eftersom de ändå skrivs över) vilket får den röda texten i sidhuvudet att bli lite övertydlig men det får gå.

Idag blev det i princip klart att jag ska åka på JavaOne i San Francisco om tre veckor. Det ska bli riktigt kul och jag hoppas att det går att få med Tanya över till Kalifornien.

Nu läggdags. Imorgon har jag planer på ett ordentligt träningspass så en god natts sömn skulle sitta fint.

På lördagkvällen var det trevlig kräftskiva på Nordiska. Söndagen var ingen vilodag, då blev det utflykt till Rapperswil följt av utflykt till utsiktstornet vid tevemasten i Zürich. Mäktig utsikt över stan och man kunde se att vi har rätt mycket gräs på kontorets tak.

Igår kväll nöjde vi oss med en utflykt i grannskapet och i afton har jag och pappa sänkt bordet så att det går att öppna fönstret. Ytterligare små framsteg som förenklar vardagen

Imorrn är det ny arbetsdag för undertecknad medan mor och far börjar tuffa hemåt.

Vi roade oss emellanåt med lite bokläsande och jag läste Fredrik Strängs bok om eskapaderna på K2, K2: på liv och död. Man kan säga att den fick vår promenad att verka ganska glassig och behaglig.

För den som undrar hur det ligger till med GSM-täckningen mellan Nikkaluokta och Abisko kan jag meddela att Telia har täckning första biten fram till Singi-stugorna ungefär. Masten vid Kebnekaise fjällstation gör ett gott jobb och räcker alltså nästan 15 km i västlig riktning. Sen blir det vandring i radioskugga nästan hela vägen till Abisko då staplarna låter vänta på sig tills det är typ 5 km kvar till Abisko vid övergången av Nissunjåkka.

Vi flög till och från Kiruna och i Kiruna passade vi på att göra ett besök i underjorden, nämligen Kirunagruvan. Det är rätt fascinerande med sån storskalig gruvdrift.

I Kiruna såg vi även en mycket lång man som enligt egen uppgift var nästan 2,30 m. Spektakulärt.

Igår tog vi bussen från Abisko till Kiruna och därefter en guidad tur ner i gruvan (den som används fortfarande). Det var en bra tur och vi följde upp med att undersöka stadens nöjesutbud.

Om två timmar går flygbussen och ikväll är jag åter i Västerås.

Well, det var såklart öde på Nordiska men jag lyckades smita in hos grannklubben och sa ”jaja” när jag tilltalades på obegriplig schweizertyska. Det verkade gå bra och jag fick stanna kvar i ”kraftrummet” när de andra var klara med sin förfest och drog vidare. Det som är bra med grannklubbens gym är att det är ett stabilt golv så att man inte behöver bekymra sig över att rasa genom golvet och landa på undervåningen tillsammans med viktplattorna.

Eftersom jag tränat sporadiskt (definitivt inte övertränad) och ätit med god aptit (typ kolhydratladdning modell större vilket givit en kroppsvikt på 79 pannor) den senaste månaden var det egentligen hyggliga förutsättningar för marklyftsrekord. Om man även adderar typ 7 koppar kaffe under dagen (koffein har som bekant en halveringstid på knappa 5 timmar) så ser det ju inte sämre ut. Med detta i tankarna fanns även en sund mental inställning i bakhuvudet.

Till saken. När jag började värma med en åtta på 80 och femma på 130 hade jag inte rekord i tankarna. Inte heller efter den följande tvåan på 170 eller den logiska uppföljaren, ettan på 180. När 190 kom utan större ansträngning däremot kändes det lite intressant att testa gränserna för första gången på några veckor. Velade lite mellan tangerat, dvs 200, eller om det var läge att riskera ett misslyckande och gå för rekord. Tanken med träningen är ökningar, inte bara på personvågen utan även på skivstången, så det var egentligen inte mycket att tveka på. Rotade runt lite bland vikterna, hittade två 1,25:or samt kontrollräknade och bestämde mig för att det var en internationell herrstång på 20 kg, alltså totalt 202,5 kg.

Sen följer den bekanta rutinen. På med Eye of the Beholder, höj volymen, lite till, ner med rumpan, upp med bröstet, blicken också, inte glömma att spänna bröstryggen, tänk på att få med benen, benen!, inte sega, accelerera ordentligt, hela vägen och räta ut.

Sen blev jag lite övermodig och tyckte att det var läge att öka i bänken också då 95 kändes som luft och det gick väl sådär. Låt oss nöja oss med att det var lägligt att jag var ensam i kåken så här dags. Vi spar den ökningen till en annan dag.

Efter hemkomst har jag klämt i mig en massa rostbiff och kalkon vilket var smaskens. Nu är det dock dusch och läggdags. Har helt omotiverat vaknat tidigt på mornarna och inte till fullo anpassat sänggåendet därefter samt planerat tidig uppgång även imorrn.

Imorrn väntar för övrigt en utflykt med Saaben till Basel och på söndag är det planerad rollerbladespremiär fast jag är lite tveksam till det sistnämnda då sjukförsäkringen kickar in först på måndag…

Igår tog Linus ett tjeckiskt flygplan hem och på kvällen passade jag på att göra lite hushållssysslor i stil med att handla på Coop, betala räkningar, fylla på kontantkort, kommunicera med vänner och avslutningsvis även klämma in ett träningspass på Nordiska framåt 22-tiden. Jag tror inte det hinns med nån träning idag så igår blev det helkropp och lite av varje, dvs mark (inte tungt, tre sexor på 135), bänk (även här lätt, 4 set 8-10 reps på 75), militärpress (lätt, 4 set 10-15 på 40-45), armar och mage (50 reps lutande).

Vädret var visset, regnet kom och gick men solen uteblev. Bilen behövde rastas och jag skulle kunna ha glädje av att fylla på förråden. För att vidga mina vyer åkte jag denna gången till IKEA och Coop i Spreitenbach utanför Dietikon istället för IKEA och Coop i Dietlikon (ja, de två ortnamnen är ganska förvillande lika).

På IKEA plockade jag på mig ditt och datt som jag saknat de senaste veckorna, typ några fler galgar, en till barstol, en tjock matta för mitt intellektuella hörn med Poäng-fåtöljen, en låda att begrava min pappersbyråkrati i, en ministrykbräda osv. Jag checkade även ut två icke-stoppade barstolar så att det går att äta fyra personer runt bordet.

De två stoppade stolarna kom väl till pass några timmar senare när Google-Fredrik kom förbi på middag. Vi åt oss fördärvade på en hög med kött och pratade film tills vi framåt midnatt gick på bio och såg Knight and Day. En trevlig film som levererade vad som förväntades med bravur. Kvällen avslutades med ett besök på ett av Fredriks gamla favorithak med efterföljande seightseeing på nöjesgatan Langstrasse. Det blev en tämligen lång och hyfsat välskrivet blad av denna dag.

Morgonens frukost hör till en av de mest rejäla på den här sidan årsskiftet, drygt 20 köttbullar, tre brödbullar, tre ägg och en skål tomatsås plus några efterrätter får väl anses vara en stabil grund för denna dagens matintag.

Nu hör jag en upphetsad speakerröst från Ironman-området och jag ska snart gå ner för att se när Pär växlar från cykel till apostlahästar för den avslutande marathon-löpningen. Huga, sicken järnman. Han är väl värd den planerade middagen ikväll när han tagit sig i mål och snyggat till sig.

Lev väl och på återhörande.