Jonas funderingar

Dagen har till stor del ägnats åt routertrassel. Som den har trasslat. Jag har länge och väl använt original-firmwaren, medveten om att den saknar en hel del finesser som återfinns i de många alternativa “firmwarar” som finns, eftersom den är stabil och har räckt till. Nu gick det dock inte att öppna portar, och de är även starkt begränsade till antalet, så det var läge att göra något åt situationen.

Efter att ha joxat lite med DD-WRT och OpenWRT ville inte routern, en Linksys WRT54GL, vara med alls längre. Den var okontaktbar och svarade inte på ping-anrop. Den var vad man brukar kalla “bricked”. Som tur är finns det ett antal möjliga upplivningsförsök man kan ta till. Eftersom jag inte har tid och ork att bygga nån sorts serieportkabel passade det bra med en metod där man öppnade routern och kortslöt två pinnar på en viss krets vid uppstart följt av en tftp-överföring av en ny firmware. Jag blev smått överraskad och mycket glad när det visade sig fungera och min router återvände till livet efter en timmes nära-döden-upplevelse. Proceduren beskrevs på DD-WRT:s forum och jag gjorde “Linux-varianten”.

Till saken hör även att den blev illamående ännu en gång men då blev den bara semi-bricked och den gick att återställa utan kortslutning av pinne 16 och 17 på Samsung-kretsen (vissa har en Intel-version där samma pin-uppsättning är funkis) den gången.

Nu kör jag DD-WRT igen och nu funkar allt som det ska. Undrar hur länge?

Efter att filsystemet på min bärbara arbetsdator gett upp (tack PartitionMagic, det var lite väl magiskt) var det läge att installera Ubuntu. Eftersom min X60s inte har någon optisk enhet och vägrade boota från ett USB-minne var det läge att boota via PXE och installera med hjälp av netboot-installationen.

Installationen var inga problem, det som tog lite tid var att få ordning på den VMware-lösning som jag läst om som gör att SQL Server Management Studio integreras så fint. Man kan väl sammanfatta det med att allt som kunde gå fel strulade. I sådana lägen är det enligt min erfarenhet envishet och sena nätter som gäller.

Att spotta ut rätt upplösning på den externa LCD-skärmen på jobbet var heller inte trivialt men när väl det behändiga verktyget 915resolution (som “lurar” grafikkretsens BIOS) var på plats gick det bra. Bilden är inte den bästa men 1920×1200 är i vilket fall mycket trevligare än 1280×1024 som var maximum innan.

Det som oroade mig lite innan jag satsade på Ubuntu på den bärbara var stödet för lågspänningsprocessorer. Jag har inte gjort några exakta mätningar men det verkar som om man får nästan samma batteritid.

Idag installerade jag Lotus Notes 7, den första Linux-versionen, och allt funkar bra förutom att jag inte kan skriva “å”. Ett futtigt fel som ställer till det lite grand. Hoppas jag hittar en lösning inom kort.