Det kan vara klokt ibland att stanna upp och reflektera över sin träning. “Går det åt rätt håll” och “vad är rätt håll” är två frågor som kan fungera som utgångspunkter i många fall.
Min statistik är tämligen begränsad men allt som oftast har jag skrivit en rad eller två i en smått antik webapplikation som jag använt som träningsdagbok sedan jag knåpade ihop Perl-skriptet för nio år sedan…
Om jag kikar ett år tillbaka och räknar ihop antal pass hamnar jag på ungefär 250 träningstillfällen och risken är överhängande att det har blivit några till som inte har letat sig hela vägen till träningsdagboken.
Är det en lämplig träningsdos? Jo, jag tror det. Jag hinner med resten av mina åtaganden, antalet sjukdagar det senaste året kan i likhet med tidigare år lätt räknas på ena handens fingrar och jag har inte haft några längre träningsuppehåll (om man bortser från vistelsen i Kalifornien där det blev en del bilåkning och inte lika mycket träning). Jag tar det som ett tecken på att kroppen trivs och inte är varken under- eller övertränad.
Löpning (ca 40%) och styrketräning (ca 40%) har utgjort basen med ungefär lika stora träningsdelar medan minoritetssporter som motionscykling och simning har delat på resten. Om man har som huvudsaklig målsättning att växa muskulärt är det klokare att dra ner lite på konditionsträningen (du blir bra på det du tränar…) till förmån för styrketräningen och där är jag lite kluven.
Även om jag har prioriterat styrkan till stora delar hittills i höst (och även sett lite resultat på den fronten) kommer jag troligen låta fokus skifta mellan löpning och styrketräning även framöver beroende på var inspirationen och glädjen finns för tillfället. Utan inspiration och träningsglädje finns det inte mycket kvar att arbeta med så det måste få avgöra.
Så avslutningsvis, om du som läser funderar på vad och hur du ska träna för att nå dina mål så är mitt tips att du gör det du tycker är roligt och gör det med intensitet och passion.
Om du når en dipp, vilket jag skulle tro att de flesta gör förr eller senare, kan du fundera på om du finner något annat roligare och byta träningsform ett tag. Troligen återkommer inspirationen för den föregående träningsformen efter ett tag. Denna form av naturliga variation tror jag, som lekman och amatörfysiolog, är bra i det långa loppet och kan mycket väl vara kroppens sätt att undvika förslitningsskador och främja hälsan på lång sikt.
Allt svammel ovan gäller främst ur ett motionärperspektiv. Variation är troligen vettigt även för en tävlingsinriktad kroppsbyggare eller marathonlöpare men kräver lite mer eftertanke och kanske ett lite smalare spann.
