Jonas funderingar

Visserligen läser jag böcker året runt men det är företrädesvis på sommaren som skönlitteraturen tillägnas någon större uppmärksamhet.

Jag har nyligen läst två böcker, en deckare som man kunde köpa till en kvällstidning (I denna stilla natt) samt en bok som Julia köpt (Kajsas värld). Jag tänkte skriva några rader om den senare eftersom den stack ut av de två, den andra är en alldeles vanlig ganska-trivsam-men-inte-märkvärdig svensk deckare i mina ögon.

Kajsas värld är nog en bok som framför allt vänder sig till kvinnor men som naturligtvis går lika bra att läsas även av andra. Varför den verkar vara riktad till kvinnor? Den sk igenkänningsfaktorn i hennes krönikor är helt enkelt gissningsvis störst för denna målgrupp vilket jag ser som naturligt då många av krönikorna är skrivna för magasinet Damernas värld. Att igenkänningsfaktorn är högre för somliga betyder iofs kanske inte med självklarhet att boken är bättre lämpad för dem så jag tror vi lämnar det resonemanget därhän och beskriver “bokformen” (den är fyrkantig).

Kajsas värld är alltså en bok (ca 200 sidor) som kom 2006 och innehåller krönikor från Damernas Värld och Stockholm City. Eftersom varje krönika är sisådär fem pocketboksidor gör detta att boken är extremt lättläst. Boken är dessutom indelad i ett antal kapitel som vart och ett behandlar ett visst ämne, exempelvis inredning. Boken utgörs därmed av ett antal krönikor som sorterats in under passande kapitel.

Vad jag tycker om boken? Underhållande och lättsam. Inget som ger bestående resultat men underhållning för stunden vilket inte ska underskattas.

Kajsa skriver smart, vilket naturligtvis alla som övat så mycket på skrivandets konst som hon har gjort, borde göra. Dessutom är hon ofta ganska humoristisk så mungiporna kan lätt fastna i en position som påminner om leende.

Det kan absolut bli lite för mycket “vanlig människa med vanliga problem”-humor och vältranden i personliga misslyckanden så det kan nog vara klokt att inte sträckläsa om man vill ha behållning även av den andra halvan av boken.

Vad som gjorde att det blev värt att kommentera boken i bloggen (de flesta av mina sinnesintryck hamnar trots allt inte skrift och speciellt inte här) är att jag gillade upplägget med en bunt krönikor i bokform. Det påminner om välskrivna blogginlägg och det är inspirerande att läsa.