Jag har funderat på att byta ut en av skärmarna till arbetsstationen och i veckan gjorde jag slag i saken. Efter att ha läst flera positiva recensioner om Samsungs budgetskärm i 24-tumsklassen, SyncMaster 245b slog jag till när Komplett sänkte priset med några procent. Jag tvekade en aning när jag såg att man kunde få en till synes hygglig skärm med 1600×1080 för en tredjedel av priset men bestämde mig ändå för att satsa på syncmastern, jag kommer ju att strirra en och annan timme på den här prylen är det tänkt.
Jag hämtade den igår kväll (först cykel hem och sen tillbaka till stan med bil) och gjorde några försök under kvällen att integrera den i datormiljön med Ubuntu 7.10. Jag slängde ut 22-tums-CRT-skärmen (well, well, den står fortfarande i kontoret, den ska väl ner till CRT-kyrkogården i källarförrådet) och tänkte mig en upplösning på 3200×1200 (ungefär, den befintliga är ju 1024 på höjden) tillsammans med den befintliga platta skärmen. Nåväl, om ni försöker er på detta med ett Radeon-kort (9000) som inte längre stöds av fglrx-drivrutinen utan är hänvisade till fria alternativ som “radeon” och “ati”, fundera på möjligheterna med xrandr. Efter lite trixande med xrandr var det en barnlek och nu trivs min nya synkmästare mycket bra tillsammans med den pånyttfödda acer-skärmen som vaknat till liv i och med sin nya kabelanslutning. Min gamla 19-tums LCD-skärm hade rätt kassa färger innan jag nu bytte ut dess VGA-kabel. Efter några timmars frustrerat kämpande med xorg.conf kan jag säga att det var värt det, så skönt att ha en rejäl upplösning, 2560×1024 kan slänga sig i väggen, 3200×1200 är underbart 🙂
Jag blev så nöjd att jag var tvungen att knäppa en bild av underverket.
Nu är det lite sent och det är mörkt i rummet. Varför finns det inte upplysta tangentbord, som på min Thinkpad X60S, till stationära datorer? Eller det kanske det gör? Jag har iaf saknat det vid flera tillfällen. Gärna med en sån trackpoint som finns på Lenovos och Dells bärbara också.
