Det är återigen förmiddag på tåget och kupén är lika stilla som vanligt innan lunchtid…
Lördagen på tåget var inte helt olik fredagen; vi spelade spel, pratade med medresenärer och personal samt satt i restaurangvagnen. Igår blev vi även inbjudna till ett franskt par som har en egen kupé i samma vagn (5) som vi. Just ja, lördagen var även dagen då vår kupé gjorde en hygenisk insats och duschade. Eftersom det kostar en slant, 91 rubel är ganska mycket för medelinkomsttagaren i Ryssland, var det ingen större rusning till duschen.
Igår gick jag och Rasmus till den bakersta änden av tåget för att se om det gick att stå där och få en bra vy (vilket vi läst att andra lyckats med). Efter att ha gått genom resterande andra klass (som vi åker med), första klass och några vagnar tredje klass möttes vi av en låst dörr.
Hela tåget består av uppskattningsvis 15 vagnar varav merparten är andra klass med enkla men helt okej 4-bäddskupéer. Bäddarna är tillräckligt mjuka, breda och långa för min del men om man är över 1,80 misstänker jag att de kan kännas lite väl korta.
I förstaklasshytterna finns det eluttag i kupén men för vår del är det två eluttag i korridoren utanför som gäller. För vår del har det räckt bra med andra klass men prisskillnaden mot tredje klass känns motiverad. Vi åkte tredje klass mellan Riga och St Petersburg och det hade inte varit hållbart på en fyradagars tur. I tredje klass har man ingen egen kupé utan det är ett “öppet sovlandskap” med folk huller om buller samt hårdare bäddar.
När jag ändå skriver lite om själva tågresan kan man notera priserna på tågbiljetterna. Om man knallar in på en tågstation i Moskva och köper våran andraklassbiljett till Irkutsk över disk får man enligt texten på våra biljetter betala drygt 10 000 rubel per styck vilket motsvarar ca 2500 kr. De andra två etapperna, Irkutsk-Ulan Bator och UB-Beijing, kostar ungefär ungefär hälften (5 000 rubel) tillsammans per person.
Eftersom vi ville vara säkra på att få platser tillsammans i en kupé bokade vi tidigt och via en engelskrysk resebyrå (Real Russia) och betalade knappt 6 000 kr, dvs nästan 50% påslag. Ingen större överraskning men om man har lite is i magen och kanske bara är två personer som vill tjäna en slant skulle jag rekommendera att man köper biljetter själv. Jag har inte fått intrycket att det är så svårt som vissa guideböcker förespeglar att det är.
Om en timme kommer vi fram till Krasnoyarsk vilket betyder att vi i skrivande stund har åkt ungefär 400 mil med tåget sen Moskva. Om ytterligare 120 mil (vilket vi tillryggalagt imorgon bitti) når vi alltså denna etapps destination Irkutsk. Det är ganska fascinerande avstånd och tåget går så pass långsamt, ca 50-60 km/h, att det är fullt möjligt att ta in omgivningarna som ständigt passerar revy utanför.
