Jonas funderingar

I och med att nya färdigheter inhämtas kan man se på tidigare utförda prestationer med visst perspektiv, och i många fall skepsis. Visst är det bra att lära sig nya saker men det kan få sorgliga konsekvenser i och med att det man tidigare tyckte var tufft och bra visar sig vara tämligen mediokert och dumt i ljuset av de nyinförskaffade lärdomarna.

Jag vet inte om det gäller inom alla plan men troligen i någon form. Det jag främst tänker på är området informationsteknik i allmänhet och programvaruutveckling i synnerhet. Där går utvecklingen tämligen fort fram i många avseenden, både vad gäller teknikutvecklingen på området i stort och min egen utveckling inom området.

Imorse föll jag återigen offer för mitt stundtals bristande tålamod. Jag har helt enkelt inte orken och tålamodet att ligga och försöka somna om tillräckligt länge för att faktiskt somna om. Då går jag hellre upp även om det kommer att straffa sig på kvällen.

Imorse vaknade jag kvart i fem och låg och vände på mig en halvtimme innan jag gjorde slag i saken och lagade mat och satte mig här framför datorn. Det dyker alltid upp något skojigt problem som behöver åtgärdas… Denna gång var inget undantag:

Sen kerneluppgraderingen till 2.6.12 har nätverksgränssnitten laddats i lite huller-om-buller-ordning. Det är inte bra. Med ifrename (läs: apt-get install ifrename) går det bra att binda ett visst namn till en viss MAC-adress (exempelvis) och det är mycket lämpligt i mitt fall. För alla er med liknande problem så rekommenderar jag Chris if-pre-up.d-lösning: http://chrismetcalf.net/wiki/index.php/LinuxUberNetworkingHowto.

Det är nåt visst med att packa upp en kartong med datorhårdvara, att skruva upp de där svarta “påsförslutarna” och sprätta upp plasten för att sedan förväntansfullt koppla in hårdvaran för första gången.

Nu i helgen har Inet öppnat en till butik i Göteborg och haft några öppningserbjudanden. Det var många som vill shoppa och kön ringlade sig lång utanför butiken flera timmar innan den öppnade. När jag gick därifrån, 2,5 h efter att de öppnat, var det fortfarande ca 200 personer i kö utanför butiken som inte fått komma in ännu.

Priserna var några hundralappar lägre än de billigaste konkurrenterna enligt Pricerunner och jag slog till på en extern USB-hårddisk, ett tangentbord och en mus.

Tangentbordet och musen är riktigt trevliga. Min förra mus, en tidigare generation av Logitechs trådlösa, hade lite brister i precisionen ibland och den nya lasermusen ligger bättre i handen. Lite löjligt är det förstås att den har 12 knappar… Desto mer användbara upplever jag de många extraknapparna på tangentbordet. Att kunna öppna hemkatalog, musikspelare, filmspelare, bildhanterare, e-postprogram, webbläsare, radiokanaler och styra musikspelaren XMMS med ett knapptryck känns mycket trevligt. Jag tror för övrigt att jag kommer att lyssna mer på webbradio nu när jag med ett enkelt klick kan sätta på P1, P3 eller P4.

Inköpet av den externa hårddisken motiverar jag med att det är fint att kunna slänga över nästan hela det digitala arkivet av musik/talböcker och digitalkamerabilder på rimlig tid. Den fungerade också utan problem i Debian. Det är tacksamt med alla dessa USB-tillbehör som hanteras som “USB Mass Storage” (och bra att få lite användning för USB-hubben…). Det blir sällan problem. Det man får se upp med är hur de ansluts till systemet, alltså vilken “enhetsbeteckning” de associeras till. Det kan förstås vara användbart att en viss enhet alltid återfinns på en visst ställe i filsystemet. Udev är smidigt att använda för detta ändamål eftersom man med udev kan ange regler för just detta. Om t.ex. “model”-attributet för enheten är iPod så ska enheten kommas åt via /dev/ipod typ. För LaCie-disken fick jag använda dess serienummer som indikator eftersom udev av nån anledning varken förstod sig på fabrikör- eller modellattributet.

Nu ska jag rycka upp mig från datorslummen och duscha.

Ikväll har jag pillat lite med att försöka installera Sims åt Julia. Även om inte de bästa förutsättningarna för god prestanda skulle ges i Vmware så verkade det vid första anblick som ett gott alternativ. Efter lite efterforskningar kunde det dock ganska raskt konstateras att den nuvarande versionen av Vmware inte pallar med DirectX 9. I väntan på en ny version av Vmware som har bättre stöd för 3D-grafik får hon klara sig med att spela på den bärbara.

Nu för tiden sitter jag och Julia bland annat och skriver på våra ex-jobbsrapporter i LaTeX dagligen. Det märks att det är kraftfullt men ibland är det inte helt intuitivt. Vi tyckte att det vore käckt att kunna avstava även maskinskriven text, typ namn på Javaklasser och liknande, vilket inte lät sig göras som standard. Naturligtvis hade folk haft liknande problem tidigare, LaTeX har hängt med ett tag. Efter lite googlande bland nyhetsgrupper hittades sanningen:


expandafterletexpandafter
origttfamilycsname ttfamily
endcsname
DeclareRobustCommand{ttfamily}
{origttfamilyhyphencharfont=`-}


Smidigt men kanske inte helt uppenbart för gemene man. Kanske finns det någon snyggare lösning men nu avstavar LaTeX texttt-text medan origtt-text lämnas orörd.

Även bildhantering med LaTeX har en viss inlärningströskel. Det är inte jättesvårt men skiljer sig ganska märkbart mot hur det exempelvis fungerar i Microsoft Word. LaTeX gillar grafik i EPS så för att lägga in en bild som vi knopat ihop på en arbetsstation på jobbet skriver vi ut den med en PostScript-skrivardrivrutin, beskär den om så behövs i Gimp, laddar över den till webbservern med WinSCP, lägger in den i versionhanteraren Subversion och pillar in följande kod i LaTeX-filen:


begin{figure}
centering
includegraphics[angle=0, width=1.0textwidth]{figur.eps}
caption{Beskrivning av figuren.}
label{etikett}
end{figure}


För att joxa med LaTeX används webbservern och för att komma åt den används naturligtvis en SSH-klient. Vi började använda Putty men eftersom den kopplades ifrån (iaf med standardinställningarna) med jämna mellanrum undersökte vi andra alternativ. SSH Secure Shell for Workstations verkar inte lika lättstört och sparar oss en del arbete eftersom även X11-forwardade fönster dyker när SSH-klienten anser sig frånkopplad.

Apropå X11-forwardade fönster så är ju Cygwins X-server (X.org) väldigt angenäm. Skönt att slippa tjorva med X-Win32.