Jonas funderingar

Det var nästan tre månader sen sist men ikväll var det dags igen att putsa på personbästa i marklyft.

Jag hade sett fram emot kvällens marklyft iom att jag beställt ett nytt Sheik-bälte i tävlingsmodell. Det satt dock inte alls bra så jag köpte ett på Fysiken som jag visste att det gick att få till bra passform med. Jag tycker det är viktigt att det går att få till en tajt passform på egen hand så att det går att få till rätt stöd i korsryggen.

Jag inledde sparsamt för att inte bränna allt krut i början av serien. Uppvärmning på 50 och 90 följt av en lätt trea på 130. Sen ettor som kändes rätt självklara på 150, 170 och även 180. Jag upplever att 170 med gamla bältet motsvarar ungefär 180 med det nya grövre bältet.

Eftersom 180 kändes helt okej var det läge att utmana rekordet och jag fegade lite med 187,5. Det gick med viss möda, dock ett bättre lyft än vissa av de jag gjort tidigare den senaste tiden på 180. Efter ytterligare några minuters vila och lite pepp från folk i närheten var det läge att ge 190 en chans.

Av med skorna, på med bältet, på med kalk, på med Metallica och Eye of the Beholder med lite för stark volym och låt introt komma igång, på med remmar (bara vid maxningar), djupa andetag, mycket luft, mycket vilja, upp med bröstet, ner med rumpan, rejält buktryck, spänn hela ryggen hela vägen, avslappnad i armarna, explodera och ställ dig upp! Heeela vägen! Räta ut. Lätt! Typ så. 🙂

Efter lyftet på 190 avslutade jag med en trea på 170 vilket även det var personbästa. Kändes gött.

Nuvarande matchvikt är 81 kg vilket ger en faktor på 2,35. Det hade varit grymt kul med 200 till sommaren men jag tar inget för givet. 200 kg vid 80 kg matchvikt skulle ge 2,5 vilket skulle kunna vara lämpligt så att man inte fläskar till sig ytterligare i jakten på högre vikter.

Jag har tidigare tänkt lite kring hur man fokuserar och laddar eftersom det är en stor del av att flytta fram gränserna.

Jag skrev tidigare om musiken som ett sätt men den går absolut att ersätta med inspiration från omgivningen. Om detta saknas och man har problem att samla sig och fokusera rekommenderar jag ett “musikmantra”. För min del funkar som sagt Metallica med Eye of the Beholder. Uppvärmning med Takida och Curly Sue och sen allvar med “ögat” och dess maffiga intro som ökar gradvis i takt med att man mobiliserar kraft och släpper loss det man har. Som sagt, känner du att du har mer att ge, se till att hitta dina låtar och ditt flyt som gör att du får ut ditt max.

Och nu dags för ytterligare amatörpsykologi baserat uteslutande på egna erfarenheter.

Ett mantra som beskrivs ovan, jobbar tvåvägs, förutom att tagga till mentalt reagerar du instinktivt utan att behöva tänka alltför mycket. Efter att du nött på med musikmantrat ett antal gånger associerar kroppen låten med känslan av att ta i och det blir lättare att ge allt eftersom du vet vad som gäller utan att behöva koppla in tankeverksamheten. Se därför till att du inte missbrukar låten och lyssnar på den i fel sammanhang, utan helst bara när det är fullt ös som gäller.